Jag får känslan av att det riktiga livet passerar förbi, medan jag sitter vid datorn. Det finns några människor jag hellre skulle sitta ansikte mot ansikte med just nu. Jag tappar greppet om dem och deras ord och om mina egna i strida strömmar. Vill ha mer, låta orden blandas och måla nya kulisser . Filtrerade pixlade bilder. Når inte hela vägen fram. Kanske är jag bara trött, kanske kräver jag för mycket...
Jag ger er en bild idag. En bild av järngrå himmel, och ett strilande regn. Träd som böjer sig lite i vinden, och allt annat som finns i min verklighet. Kaffet, tvättmaskinen som låter långt borta och hundarnas tunga andhämtning. Sladdriga byxor, en urtvättad t-shirt, varma uggs på fötterna. Med ett lugn ändå, och en stark känsla av att hålla verkligheten i min hand.
4 kommentarer:
"I hela mitt liv har jag väntat på livet drömt om att ha en riktig dröm"
hjärtat: Ibland är en dröm det finaste man har...ja, jag lever mitt verkliga liv ganska overkligt. Tror jag, eller tvärtom.
Jag kan bara säga Hej...
Önskar dig en skön helg.
Själv tror jag att min blir bra tac´k vare vissa fina i omgivningen.
Kram
En vacker stillsam bild.
Och jag tänker då och då att jag gör min värld för stor, t.ex. när jag, som du skriver, sitter vid datorn. Hur många kan vi hålla nära? Jag vill det äkta, i alla relationer, vill så mycket, blir genast samtidigt rädd för att inte orka. Rädd för att stå tomhänt och inte ha något av värde att räcka fram.
Skicka en kommentar